2025-05-30

Sveriges digitaliseringsstrategi 2025–2030: Kommuner tar notan när skolan inte övergår till arbetsliv

Regeringens nyligen lanserade "Sveriges digitaliseringsstrategi 2025–2030" målar upp en vision för ett digitalt Sverige präglat av medborgarnytta, konkurrenskraft och effektivitet. Som grundare av Skoolie med dagligt fokus på utbildning, digitalisering och framtidens arbetsmarknad, välkomnar jag den strategi vi alla längtat efter. Men för er som verkar i Sveriges kommuner finns det anledning att granska strategin med ett extra vaksamt öga. Trots goda avsikter avslöjar en djupare läsning avgörande missar som riskerar att inte göra någon skillnad alls för majoriteten av ungdomar i Sverige.

Allmänna mål om "Digital kompetens" räcker inte

Strategin slår fast att "Sverige ska stärka bas-, bredd- och spetskompetensen hos medborgarna" och pekar ut "Digital kompetens" som ett av fem strategiska områden. Det är berömvärt, vi använde en liknande modell på IVA när vi skrev rapporten Aha! 2022 angående främjandet av lustfyllt lärande. Skolverket omnämns även som "sektorsansvarig myndighet för skolväsendets digitalisering" och det konstateras att myndigheten ska ta särskild hänsyn till de risker och möjligheter som digitaliseringen medför. Problemet är att strategin stannar vid dessa övergripande konstateranden utan att presentera en konkret, nationellt samordnad och finansierad plan. En plan för hur digitaliseringen i grund- och gymnasieskolan faktiskt ska lyftas bortom dagens fragmentering och administrativa utmaningar, utmaningar som till och med lyfts fram i strategin.

Visst finns det delmål som att "Alla ska vara digitalt inkluderade, vilket innefattar att alla ska ha möjlighet att skaffa sig grundläggande digitala färdigheter". Men hur ska detta realiseras i praktiken för en elev i årskurs 3 eller en gymnasieelev på yrkesförberedande program? Var är de nationella satsningarna på:

• Likvärdig digital infrastruktur i alla skolor, oavsett kommunal storlek eller ekonomi?
• Kompetensutveckling för lärare som går djupare än grundläggande IT-kunskaper och fokuserar på digital pedagogik, källkritik i en AI-era (t.ex. sök på internet efter videor från Google Veo 3) och användning av digitala verktyg för att främja lärande?
• Kvalitetssäkrade digitala lärresurser som är pedagogiskt relevanta och tillgängliga för alla?

Utan detta blir Skolverkets sektorsansvar en utmaning att axla fullt ut, och kommunerna får själva försöka navigera och finansiera denna avgörande grund för all framtida kompetens. Målet att "Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter" känns avlägset om vi inte investerar ordentligt i de första 10–12 åren av våra barns utbildning. "Digitalisering av välfärden" måste innefatta skolan som en central välfärdsinstitution med specifika digitala behov, inte bara som en administrativ enhet.

Kompetensförsörjningskedjan är en blackbox

Strategin ägnar stort utrymme åt "Digital kompetens på arbetsmarknaden" och behovet av att "Tillgången till digital spetskompetens ska öka för fortsatt stark innovations- och konkurrenskraft". Det talas om att stärka STEM-utbildningar, satsningar på forskning och utveckling inom AI och andra framväxande tekniker, och vikten av det livslånga lärandet. Skolverkets roll i grunden nämns. Allt detta är nödvändigt för att rusta Sverige. Men sedan tar det stopp. En helt central aktör för att koppla samman utbildningssystemets "output" med arbetsmarknadens "input", Arbetsförmedlingen, är i det närmaste osynlig i strategins diskussion om digitalisering för kompetensförsörjning. En sökning i dokumentet ger inga träffar på "Arbetsförmedlingen" i sammanhang som rör dess egen digitala transformation eller roll i att vägleda studenter med moderna, datadrivna verktyg trots en ungdomsarbetslöshet på 23,6 % enligt SCB [1].

Detta är inte bara en liten lucka; det är ett potentiellt systemfel i hela kompetensförsörjningskedjan:

• Hur ska studenter effektivt kunna navigera från utbildning till relevanta jobb och karriärvägar om den myndighet som ska facilitera denna övergång inte är en ledande digital aktör?
• Hur ska vi kunna matcha den kompetens som skapas (genom de utbildningssatsningar som strategin luddigt hänvisar till) med näringslivets faktiska och snabbt föränderliga behov, om inte Arbetsförmedlingen har tillräckligt stöd för digitala system inom analys, prognoser och matchning? Den digitalisering av näringslivet som strategin efterlyser kräver en lika digitaliserad partner på myndighetssidan.
• Vilket stöd får kommunernas studie- och yrkesvägledare och de som arbetar med det kommunala aktivitetsansvaret om den nationella arbetsmarknadsmyndigheten släpar efter digitalt? Trycket på kommunerna att kompensera för detta blir orimligt.

Utan Skolverket och Arbetsförmedlingen i framkant av digitalisering och AI-användning för matchning och vägledning, riskerar många av strategins goda avsikter kring kompetensförsörjning att rinna ut i sanden. Det blir en kedja med en avgörande, brusten länk.

Kommunens roll: att bygga broar över strategins glapp

Sveriges nya digitaliseringsstrategi pekar ut en riktning, men den lämnar också er i kommunerna med betydande utmaningar att hantera de glapp som uppstår. Det handlar om att säkerställa praktisk digitalisering i grund- och gymnasieskolan som går bortom buzzwords, att navigera i de etiska frågor kring ungas digitala identiteter, och att kompensera för bristen på en fullt digitaliserad arbetsförmedling genom att guida unga till framtiden.

En elev som inte får rätt digitala verktyg och utbildning i skolan, och vars digitala integritet inte värnas, kommer sämre rustad till en arbetsmarknad som de dessutom måste navigera utan vägledning. På Skoolie fortsätter vi att bevaka dessa frågor och stödja kommunerna i deras livsviktiga arbete. Det krävs lokalt engagemang, innovation och starka röster för att säkerställa att ingen lämnas efter i den digitala omställningen, från den första skoldagen genom hela arbetslivet.

Rasmus Häggkvist

1. [1]

   SCB